Yogans historia

Yoga är en av världens äldsta andliga och fortfarande levande traditioner. En nära 5000 år gammal tradition som sägs ha uppkommit genom att yogiska mästare, så kallade rishis, observerade djurens rörelsemönster för att sedan härma dessa.

Meditation

Mästarna observerade hur olika kroppsställningar och rörelser kunde påverka kroppen och sinnet. Detta gjordes främst under meditation som handlar om att försätta sig i ett förändrat medvetandetillstånd. Under meditation kunde de yogiska mästarna även upptäcka på vilket sätt kroppens energi, prana, flödar genom olika energikanaler, nadis, för att bilda energicentra, chakran. Denna kunskap hölls hemlig under lång tid och överfördes endast muntligen från lärare till elev.

Tidiga rötter

Man tror att yoga kom till någon gång 3000 f. Kr. då man gjort vissa arkeologiska fynd i norra Indien som tyder på detta. Här fann man två städer, Harappa och Mohenjo Daro, som kunde visa att det funnits ett stört rike i område under 5000 – 3000-talet f. Kr. Riket var uppkallat efter de två floderna Saraswati och Indus.

Under rikets äldsta period ska Vedaskrifterna, som också kallas för Rigveda, ha tillkommit. I skrifterna nämns såväl yoga som Saraswati, vilket ger belägg för att yoga existerade redan under denna period. Vid utgrävningarna hittades dessutom stämplar med bilder på diverse yogafigurer som ytterligare bevis för att yogan har mycket tidiga rötter.

Yogans syfte

Yogan har använts på lite olika sätt under historian. Under perioden som går under namnet Vedanta användes den främst som en specifik teknik för att hålla sinnet koncentrerat, samtidigt som olika ritualer genomfördes. Under perioden mellan 1800 – 200-talet e.Kr tillkom de så kallade Upanishaderna; filosofisk-religiösa skrifter som är själva grundvalen i det så kallade Vedantasystemet.

I Upanishaderna ger man uttryck för en världsbild som går att återfinna i Vedanta – Indiens mest kända och spridda filosofi. Själva ordet upanishad kommer av upa-ni-sad (sanskrit) och betyder ”sitta ned som lärjunge”. Översatt kan man tänka att det betyder undervisning eller lära. Upanishaderna lär oss att alla handlingar syftar till att befria oss från moksha (världen) och förena oss med brahman, värdssjälen (vilket i sammanhanget syftar på gudomen).

Upanishadernas fyra grundtankar:

  • Atman (själen) är identisk med brahman (universum)
  • Moksha (frihet) uppnås genom insikten om att allt hänger samman
  • Karma (öde) bestäms av människans tankar och handlingar
  • Reinkarnation (återfödelse) väntar för den som inte kommer till insikt